Detta verkar lovande

Hittade denna film på feber.se - verkar lovande! Någon som har testat?

Träd i vatten

Här är en bild från Lamu, som jag tog när vi var där. Det var galet mycket tidsvatten så när vattnet stod som högt så kunde man inte gå där vi gick på stranden, vattnet gick hela vägen upp till murarna kring trädgårdarna. Här kan ni läsa mer om Lamu som turistmål.

När vi var det så blåste och regnade det en hel del. Daily Nation rapporterar om det ovanliga ovädret här.

Skridskor

Idag tog Carina och Pontus oss ut på en tur i stan. Vi landade på ett hotell som har en skridskorink på tredjevåningen. Så för 700 shillings var kunde jag och Cecilia åka en tur skridskor. Galet va?

Några dagar vid kusten; tåg, buss och båt

På måndag börjar Cecilia sitt jobb och innan dess passade vi på att semestra lite. Vi tåg tåget till Mombasa förra fredagen. Med en förstaklassbiljett får man egen hytt och det ingår både middag och frukost. Resten var tämligen sömnlös för vissa av oss medan jag sov rätt gott när tåget hoppade och frustade sig genom Kenyas landsbygd.

Väl i Mombasa tog vi bussen till Malindi, som är “Lilla Italien” fast i Kenya. Vi unnade oss ett lyxhotell som hade runt 10 olika pooler. Det är ju ungefär lagom när man ligger precis vid Indiska Oceanen…

Det var på många sätt ett jättelikt ställe men också konstigt. Nästan alla andra gäster var italienare och på kvällen kom personal fram och frågade hur många månader vi skulle stanna. Två nätter sa vi och insåg att vi troligtvis inte var rika, italienska pensionärer.

Men det var två nätter och dagar med bad, sol och vila. Sedan på en av kvällarna var det en akrobatgrupp som uppträdde. Det är synd att vi inte hade vår kamera med oss för det var det bästa jag någonsin sätt. De gjorde saker med sina kroppar som jag egentligen inte ville att de skulle kunna göra. Oerhört imponerad. Hoppas Cecilia anlitar dem till någon konferens jag kan vara med på framöver.

När vi hade tröttnat på pasta och piazza tog vi bussen mot Lamu, en ö med några samhällen, rätt norr ut längst med Kenyas kust. Bussresan dit var ett äventyr i sig.

Bussresan skulle enligt utsago ta fyra-fem timmar. Efteråt konstaterade vi att den omöjligt, på inga sätt (även om man hade medvind) skulle kunna göra den resan på fem timmar. Till saken hör att det är en rätt lång väg och vägen är stundtals riktigt, riktigt dålig.

Just under vår resa gick bussen sönder. Såklart. Det händer ju titt som tätt. (När vi var i Nepal så stod vi stilla ca två timmar under tiden som chauffören i princip plockade sönder hela växellådan och sedan satte ihop den igen - mycket imponerad!) Vår buss stod stilla i ca 40 minuter tills Cecilia hittade en annan buss som skulle kunna ta oss dit. En minibuss - Fint, tänkte jag!

Efter en liten stund i minibussen, som skakade som ingen annan bild jag åkt i (hålen i vägarna var konstanta) så gick även den bussen sönder. Så vi fick putta och så skruvade chauffören lite på hjulen men det funkade inte riktigt. Efter en halvtimme på vägen kom dock vår första buss förbi och vi hoppade på den igen.

Efter sju timmar kom vi fram till hamnen vid fastlandet, utanför Lamu Island (och då hade vi bland annat hunnit med en poliskontroll där vi fick via vårt bagage - de letade knark).

Lamu Island bestir bland annat av staden Lamu, en liten by som heta Shela samt en sandstrand på drygt 4 mil, eller ngt. Hysteriskt lång och stor!

Det finns typ en traktor och en bil på ön och så finns det åsnor. Allt annat transporteras av människor, åsnor eller till båt. Imponerande!

Väl på ön fick vi en soldag med blåst och sanden gjorde ont i våra kroppar när vi försökte oss på semesterliv. Sedan kom regnet. Regnet kom mitt i en “sun set trip” med båt och vi blev blöta. Sen blåste och regnade det tills vi åkte hem och nu är vi hemma!

Men det var en grym resa på många sätt. Väldiga fin natur, trevliga människor och ett äventyr på många sätt!

Mer bilder och mer om vad vi gjorde på resan kommer under nästa vecka! Håll ut!

Hemma - var ligger det nånstans?

Nu är det över en vecka jag landade i Nairobi och jag är åter på plats i denna stad som framöver kommer att vara Cecilias hemstad. Ett bra tecken är att vi under de senaste dagarna har pratat om “när vi ska åka hem” och då åsyftat Nairobi. Det är skönt att ha många hemma faktiskt och det ska bli riktigt skönt när jag är nere under min andra resa - för då kommer Cecilia att ha sin egen lägenhet, mitt andra hem!

Den har bilden är tagen från Nationalmuseets trädgård där jag läser på om växter som kan lindra astma. Mycket lärorikt!

Hur kontaktar man mig?

Nja, jag ska försöka vara tydlig i hur man bäst kontaktar mig här i Kenya.

Mail kan skickas till erik@erikwagner.se eller vid frågor om Överenskommelsen, erik.wagner@overenskommelsen.se

Vidare kan man ringa mitt kenyanska nummer som är +2547011102405, då betalar ni avgift till Kenya förstås.

Annars kan man använda Skype där mitt namn är erik.wagner. Det kräver dock att ni har Skype och jag är uppkopplad. Använder ni inte Skype kan ni testa att ringa på 08-559 23 811. Då kommer ni till mig på Skype, men BARA om jag är inloggad. Då betalar ni vanliga taxa inom Sverige och det blir gratis för mig, dock kräver det som sagt att jag är online.

Från och med den 16 augusti kommer jag att vara mer online på Skype. Imorgon åker vi till kusten och semestrar, sen tillbaka och jobba lite.

Kenya sa ja

…till ny konstitution. Cecilia bloggar om det här och DN skriver om det här. Det var på en historisk dag vi landade i Kenya. Grattis till ett stort steg.

Infrastruktur inhandlad

Idag har jag köpt ett kontantkort, en billig mobil och mobil bredband så nu är jag kontaktbar. Det kändes lite märkligt att det var det första jag handlade i Kenya, men internet är jag smått beroende av och det är smidigt att ha ett kenyanska nummer (man kan ringa Cecilia, taxi, etc).

Annars har vi gjort hos hemmastadda hemma hos Cecilias chef. Där ska vi sova en natt till och sedan ska vi ha sol-semester vid kusten. Vi tar nattåget till Mombasa i morgon, det ser jag mycket fram emot. Jag älskar nattåg. Faktiskt!

Annars är vi trötta mest. Resan hit tog kål på oss och i natt gick larmet här samt så vaknade vi tidigt av att de lagar taket. Och hundar skäller utomhus. Jag vet, man vänjer sig och det lär vi göra snart.

Det är roligt att vara här. Jag är rätt övertygad om att jag kommer att trivas här! (men det är kaaaallt)

Mitt nya liv börjar i Qatar

För er som kanske inte hänger med i svängarna så tänkte jag göra en nystart av denna blogg. Anledningen är att det är ny termin och som så många gånger tidigare så händer det nya saker vid dessa tillfällen.

Höstens sysselsättning ser ut så här:

• Jag jobbar 60 procent som kommunikationsansvarig på uppföljningskansliet av Överenskommelsen. Det ska bli kul att sätta igång där på riktigt! Det handlar om hur samverkan mellan ideella organisationer och det offentliga ska se ut när det handlar om sociala verksamheter.
• Deltiden möjliggör att jag då och då tar en del kommunikationsuppdrag och utvecklar mitt företag.
• Deltiden möjliggör också - och detta kanske är det viktigaste - att jag rätt ofta kan åka till Nairobi och umgås med Cecilia, som inom ett par dagar ska börja som kommunikatör åt Kooperation Utan Gränser. Jättekul för henne och jättekul för mig som får chansen att lära känna Kenya lite bättre.

…så därför är jag just nu i Qatar. Jag är på väg till Nairobi men mellanlandar i Qatar. Jag har tolv timmar kvar tills flyget går och jag är redan less på flygplatsen, MEN jag är helt kär i Qatar Airways. Jättebra flygbolag! Jag fick TRE varma och våta små handdukar (love it!!!), en massa bra film att välja mellan och så fanns det gott om plats ombord så jag kunde lägga mig i mittensätena och sova - raklång!

Flygplatsen är också okej, mest för att det är gratis WiFi. Matutbudet verkar vara så där, ska kolla in det lite närmare snart. Ingen stress, jag har några timmar kvar.

Ambivalent

Jag har hoppat lite fram och tillbaka när det gäller bloggandet. Jag har lagt ner den här, startat ny, haft perioder då jag inte bloggat, etc. Men nu börjar ett nytt kapitel i mitt liv. Höstterminen 2010. Mer om detta längre fram - men nya saker händer och tillräckligt intressant för att det är bloggbart.